Ett sammandrag över Odensjö Hembygdsförening

                                      under 50 år!

De av interimsstyrelsen uppgjorda stadgarna godkändes och styrelsens ledamöter bestämdes till fem;ordförande pastor Erik Ahlberg,
vice ordförande Åke Persson, Karlsdal.
Övriga ledamöter var Gunnar Hammar Vret Ove Magnusson, Vret samt Ragnar Lundqvist, Odensjö.
Som suppleanter valdes fru Elsa Olsson, Odensjö och fru Greta Axelsson, Åsen.
Revisorer blev Einar Andersson, Björkenäs och Isak Persson, Skrinhult.

  Därefter bestämdes att styrelsen inom sig fick utse kassör och sekreterare samt välja ett lämpligt antal byombud med uppgift att tillvarata föreningens intressen. Årsmötet skulle hållas i mars månad varje år och årsavgiften bestämdes till en krona eller 25 kronor som en engångssumma. Vid mötets slut var 52 personer inskrivna som medlemmar i föreningen.

Det första styrelsesammanträdet hölls i prästgården den 7 januari 1952.

Då valdes Gunnar Hammar till kassör och Ragnar Lundqvist till sekreterare.
Styrelsens förslag på byombud var:
Torseryd  Sonhult - Karl Björklund;
Moanäs, Ånäs, Stengårdsnäs, S. Röshult och Blekinge – Gunnar Persson, Röshult;
Åsen och Loshult – Simon Björk, Skogshyddan;
Hästhult, Skrinhult, Loftsgård och Gårdshult – Isak Persson, Skrinhult;
Hult, Torarp och Gällestorp – Axel Johansson, Torarp;
Hylte och Ryd – Rune Lönn, Hylte;
Odensjö och Björkenäs – Gustav Olsson, Odensjö;
Löckna och Nydala – Nils Johansson, Nydala;
Östra och Västra Vret – Gustav Nilsson, Vret;
Bohult, Björkön, Ö. Röshult, Dyhult, Hyltan och Fagerlid – Sven Eriksson, Hyltan.
Byombudens uppgift blev att ta upp medlemsavgiften i respektive område.

Vid första årsmötet den 16 april 1952 skänkte Edvard Eriksson, Tranås en stuga från början av 1800-talet belägen på hans egendom Lönnelund. Denna gåva följdes av mycken diskussion under flera års tid, då föreningen inte visste vad man skulle göra med stugan. Många ansåg den var för dålig att flytta och det kom förslag att täcka den med nytt tak på platsen.

  Styrelsesammanträdet den 1 juli 1952 började med visning av en gammal eka, som skomakare Örn hittat utanför Ingelsö på ett djup av tre meter. Den var cirka fyra meter lång och nittio centimeter bred och urholkad ur en ekstock.
Söndagen den 19 juli 1953  kallades till ett möte på platsen vid stugan på Lönnelund då ett 60 tal medlemmar mötte upp.

Gröna slätt (Medelberg) En ryggåsstuga från 1830-talet som länge var halmtäckt. De som bodde längsta tiden i stugan var Charlotta Medelberg och sonen Olof som bodde kvar till sin död 1951. Stugan med tillhörande tomt inköptes av snickaren Sven Svensson, som tjänstgjorde vid Byholma småskola fram till 1952. Samma år byggde Sven Svensson ett nytt bostadshus på den gamla tomten. Den gamla stugan flyttades till Odensjö hembygdspark där den finns i dag.
Ovanstående bild o text hämtade från Annerstads hembygdsbok.

Eftersom man nu inköpt stuga till hembygdsparken, blev det inget med ”Lönnelundsstugan”.
Vid årsmötet den 5 mars 1955 beslöts att den fick bli kvar på fastigheten  Lönnelund.

Natten till tisdagen den 28 juli 1953 samlades ett tjugotal medlemmar klockan tre på morgonen för att flytta stugan från Byholma till Lunnagärdet. Detta skedde medelst en trailer och efter tre timmar var stugan i Odensjö där den ligger än i dag. Sedan påbörjades en grundlig renovering med nytt tak, nya takåsar, blyinfattade fönster, nya men ändå gammaldags dörrar, ny brädfodring samt näver och torv på taket. Inköpspris och renovering gick på 3900 kronor.
Friköp av tomten diskuterades med Lantmäteriet men avstyckning av densamma kunde inte genomföras på grund av oklara gränser.
Vid möte i februari 1954 framkom att Tryggve Lundin, Malmö skänkt en karta från år 1685.

Den 14 mars 1956 flyttades en lada över Bolmens is från Vrångö ovanför Löckna till Hembygdsparkens nordöstra hörn

Under år 1958 skänkte Isak Persson, Skrinhult och Frans Andersson, Unnen vardera en gammal kvarnsten, vilka föreningen placerade i parken som talarstol. Det beslutades även detta år att anslå medel till att renovera Vrångöladan och en hällkista.

Den tidigare av Bostället skänkta magasinsbyggnaden från prästgården flyttades i sin helhet till sin nuvarande plats.
I denna byggnad brukade prästerna förr förvara sin del av den brödsäd som kom från prästbostället.
Magasinet var delat i två hälfter, en för prästen och en för prästgårdsarrendatorn. Ännu längre tillbaka i tiden var det vanligt att prästerna hade tionde av den brödsäd, som bönderna producerade. Det ingick i hans lön och dessa förråd förvarades i nämnda magasin. 
 

Den 200-åriga magasinsbyggnaden vid Odensjö prästboställe som den såg ut där. 

Vävstugan i Församlingshemmet begärde ett bidrag till inköp av en vävstol. Detta beviljades med 1500 kronor om JUF bidrog med lika stort belopp. Äganderätten förbehölls bidragsgivarna. Man skänkte även 500 kronor till Röda Fjäderninsamlingen.
Ytterligare tre år framåt i tiden kom Ingrid Andersson och Britta Johansson med en förfrågan om de fick servera kaffe i parken under sommarens söndagseftermiddagar. Detta blev grunden till dagens våffelservering.
Ett trevligt initiativ togs år 1973 att ordna bussutflykt för medlemmarna bland annat till Höönaturreservat.

Nu förflöt några år med de vanliga aktiviteterna: städning av parken i början av maj månad, svenska flaggans dag 6 juni, sommarfest första söndagen i juli med många besökare och kända artister.
 

Här har vi biljett entrén med följande personer: Börje Simon, Isak Persson Leif Petersson Gustaf Nilsson

Under många år letade sig stor publik till  hembygdsfesten

År 1977 kom något nytt, tanken om torpinventering.

Isak Persson fick i uppdrag att inhandla en mikrofilmsutrustning à 3000 kronor. En kommitté tillsattes att utreda om det funnits en Odensjödräkt. Efter kontakt med Nordiska Museet fick föreningen besked om att det inte funnits någon särskild hembygdsdräkt för socknen.
Den av Emma Wibergs sterbhus skänkta piporgeln renoverades för 9200 kronor och överlämnades till Odensjö församling. Ove Magnusson fick mottaga Riksförbundet för hembygdsvårds hedersnål. Föreningen svarade för att ett gammalt vägmärke blev återuppsatt.
År 1979 var det dags att förnya hankagärdesgården runt parken. För detta svarade Isak Persson och Åke Svärd.
Ingmar Andersson, Björkenäs påbörjade en fotodokumentation av hus och gårdar i socknen med invånarna med på bilden. En motionscykling med start och mål i Hembygdsparken några kvällar under sommaren anordnades av föreningen. Det blev en uppskattad umgängesform med en cykel som första pris.

Under följande års sommarfest gavs det tillfälle att ta en svängom på en vid flaggstången utlagd dansbana och att äta nygräddade våfflor – två nyheter, som blev mycket uppskattade tillika med segelsällskapet Angantyrs medverkan.
År 1980 var det Isak Perssons tur att mottaga Riksförbundet för hembygdsvårds hedersnål
för träget arbete inom hembygdsrörelsen.
Eftersom styrelsen diskuterat behovet av en handikappsvänlig toalett beslutades att en sådan skulle uppföras. Ett brandsäkert dokumentskåp inköptes till förvaring av föreningens handlingar och dokumenterade material. Trappan inne i magasinet revs och ersattes med en ny utomhus. Den gamla byggnaden blev därigenom återställd till sitt ursprungliga skick.
 

Medlemmarna insåg under följande år att en ny scen var önskvärd. Gunnar Jönsson och Martin Bedorf högg timret till densamma. Den byggdes med omklädningsrum i källaren för badgäster och var färdig till festen år 1985.
En skänkt ”Bolmeneka” fick sin plats under ett tillbyggt snedtak vid ladan.
1986 års fest gick för första gången med förlust. Sämsta tänkbara väder och ca 500 besökare tillika med scenbygget gjorde att föreningens kassa blev skral.

  Ytterligare några år framåt i tiden fotograferade och dokumenterade Reimer Nilsson, Vret gamla och nya fastigheter samt fritidshus i Vrets rote; allt samlat i en pärm med text till bilderna.

  Birgit Wennersten lämnade år 1989 en förteckning över Hembygdsparkens 300 föremål.

 Följande år var det dags att transportera ett av Gunnar och Martin byggt serveringsstånd till Hembygdsparken. Där var en plats förberedd mellan serveringsstugan och magasinet.

  Dags för Hembygdsföreningens 40-årsjubileum, som firades vid årsmötet den 13 april i Församlingshemmet. Lidhults hembygdsförening  gratulerade med blommor och en kopia av en gammal bonad.

För övrigt berättade  Knut Strömlid vid ett annat tillfälle om gamla ortsnamn. Erik och Tekla Westbergs gamla affär i Önne fick besök av föreningens medlemmar och Bernt Westberg berättade om gamla tider.

Eftersom Löcknavägen  var i dåligt skick bidrog föreningen med 1000 kronor till oljegrusbeläggning genom byn.

På grund av de senaste årens festnetto som berodde på sämre besöksunderlag beslutade Hembygdsföreningen  att år 1992 börja med något nytt – en trivselkväll i Hembygdsparken med dans, varm korv, tipsrunda, underhållning, lotterier och servering. Det var även sista gången motionscyklingen genomfördes.

  Birgit Wennersten överlämnade en sammanställning från en studiecirkel Pensionärsföreningen genomfört kallad ”Bondeminnen”.
Nästa år hölls gökotta klockan fem på Alingsås. Ett uppskattat inslag trots regn.

Bolmendagen firades för Odensjös del i juli månad med aktiviteter i Hembygdsparken. Sockenrådet, Hembygdsföreningen och 4H stod för arrangemanget. Söndagen den 25 augusti genomfördes en vandring Åsen – Loshult på den gamla järnvägsbanken. Pensionärsföreningens material från studiecirkel över lantbruksenheter i  Odensjö socken överlämnades. Det framkom önskemål om att ge ut detta i bokform.

  Följande år beslutades om ett ekonomiskt stöd á 20.000 kronor till Tallklinten för inköp av inventarier. Jenny Svensgård valdes till ordförande och ännu en nyhet var en parkkommitte  bestående av fyra medlemmar.

År 1996 var det premiär för kyrkogårdsvandring. Ett intressant och lärorikt inslag.

Under nästa år var det åter dags att förnya taket på Vrångöladan med halm, som Sten Nilsson, Laholm, (Steinahiet) odlat samt med hjälp av hans kunskap om taktäckning. Rolf Carlsson, Borås skänkte föreningen en födelse- och vigselbok för åren 1701- 1899. Per Gustavsson berättade en kväll i augusti vid Hästhults såg de skrönor som Frans i Gårdshult donerat till Länsmuseet.
En bygdedokumentationscirkel startades med många intresserade deltagare varav flera hade stor kunskap om gamla tider, seder och bruk i Odensjö.

  År 1998 arbetades flitigt i parken med att röja och planera för en boulebana belägen bakom scenen. Detta gjordes i samarbete med Pensionärsföreningen.

  I stället för den ”nedlagda” motionscyklingen samlades medlemmarna en eftermiddag för att cykla till Ryds sågverksområde.

På försök planterades gammeldags rosor utmed en del av gärdesgården i Hembygdsparken och en kaprifol vid gaveln på serveringsstugan.

Även kyrkogårdsvandringen följdes upp.
För att underlätta för dem som bakar våfflor och kokar kaffe vid serveringen på söndagarna monterades en fläkt år 2000 i ”kaffestugan” och diskbänken flyttades till vänster sida om dörren.
Prästgårdsmagasinets ena gavel renoverades, en del av taket på hembygdsstugan gjordes om och ny dörr till förrådet under scenen sattes in.
Brita Tronde, som inventerat fornminnen i socknen visade fornfynd i Löckna, Vret och Björkenäs.

  Hembygdsföreningen blev år 2001 ägare till hembygdsparken och ett  avstyckat markområde vid densamma, tänkt som lekplats, för 32.000 kronor inklusive avstyckning.
Under detta år fortsatte en del aktiviteter som tidigare: renovering av gärdesgården, kyrkogårdsvandring, cykling till och inventering av torp, sommarfest och våffelservering.